JAG VAR NÄRA PÅ ATT DÖ!
Skriven av: Marcus "aber" Lagerberg
Idag fick jag reda på något som fick mig att få den där "aha känslan". Det fick mig att på något sätt känna mig lite mer Marcus, jag fick bättre kontakt med mitt liv.
Alla som någonsin pratat med mig och alla mina vänner vet hurdan jag är, lite smått utvecklingsstörd, jag har enligt mig själv koncentrationssvårigheter och verbalt har jag nog downs syndrom. Jag är lite annorlunda helt enkelt, och det vet jag. Det har jag och min omgivning (förhoppningsvis) accepterat.
Så idag frågade min kära far med lite ironiskt uttal,
-"ni tappade mig rätt mycket i golvet när jag var liten va?"
-"nja inte mer än vanligt antar jag" Svarade farsan.
-"MEN! (Tony Irving men) Du var dock nära på att dö när du föddes, du hade syrebrist i hjärnan" Sa han 10sekunder senare, som om han helt glömt bort det.
Jag trodde till en början att han drev med mig men insåg några sekunder senare att han var toltat jävla allvarlig.
Jag menar, alla som någonsin har kollat på Cityaktuen vet ju att det inte är särsklit angeläget för en bebis att ha syrebrist i hjärnan när man föds, det brukar oftast leda till utvecklingsskador och andra hemska saker.
Så vad du säkert redan har räknat ut är min teori att när jag vid min födsel drabbades av denna syrebrist drabbade det även min hjärna, jag fick små smärre hjärnskador som senare fått mig att bli den jag är -den utvecklingsstörda ungen som fått dig att slösa några minuter av ditt liv.
Så jag ber er, även fast ni vet och tycker att jag är en jävla idiot. ACCEPTERA DET. För jag kommer ju knappast bli mindre idiot när hjärnan åldrar.
Chartas pojkvän (observera, POJKVÄN!)
Idag fick jag reda på något som fick mig att få den där "aha känslan". Det fick mig att på något sätt känna mig lite mer Marcus, jag fick bättre kontakt med mitt liv.
Alla som någonsin pratat med mig och alla mina vänner vet hurdan jag är, lite smått utvecklingsstörd, jag har enligt mig själv koncentrationssvårigheter och verbalt har jag nog downs syndrom. Jag är lite annorlunda helt enkelt, och det vet jag. Det har jag och min omgivning (förhoppningsvis) accepterat.
Så idag frågade min kära far med lite ironiskt uttal,
-"ni tappade mig rätt mycket i golvet när jag var liten va?"
-"nja inte mer än vanligt antar jag" Svarade farsan.
-"MEN! (Tony Irving men) Du var dock nära på att dö när du föddes, du hade syrebrist i hjärnan" Sa han 10sekunder senare, som om han helt glömt bort det.
Jag trodde till en början att han drev med mig men insåg några sekunder senare att han var toltat jävla allvarlig.
Jag menar, alla som någonsin har kollat på Cityaktuen vet ju att det inte är särsklit angeläget för en bebis att ha syrebrist i hjärnan när man föds, det brukar oftast leda till utvecklingsskador och andra hemska saker.
Så vad du säkert redan har räknat ut är min teori att när jag vid min födsel drabbades av denna syrebrist drabbade det även min hjärna, jag fick små smärre hjärnskador som senare fått mig att bli den jag är -den utvecklingsstörda ungen som fått dig att slösa några minuter av ditt liv.
Så jag ber er, även fast ni vet och tycker att jag är en jävla idiot. ACCEPTERA DET. För jag kommer ju knappast bli mindre idiot när hjärnan åldrar.
Chartas pojkvän (observera, POJKVÄN!)
Kommentarer
Postat av: BONNAA
synd att du inte dog... :(
Postat av: julis
marcus är kung, vad säger du bonnaa?
Trackback
